En helg fylld av härliga IRL-möten

Helgens julmarknad i Öjebyn var fantastisk på alla sätt! Utom vädret då det sorgligt nog regnade litegrann. Men det dystra vädret lystes upp av så många fantastiska möten med många härliga personer jag tidigare bara haft kontakt med via Facebook, Twitter, bloggen och Instagram, att det där med vädret inte gjorde så mycket ändå…

Det är så spännande det där när det digitala går över till verklighet och det som är här och nu. Även om de flesta har en profilbild och många gånger även andra bilder på sig själva som man sett innan, är det ändå så annorlunda när man ses å pratar på riktigt — IRL. Och även om det är taget ur verkligheten och det liv som man lever – det man skriver om och visar bilder i från – på Facebook, på sin blogg eller på Instagram. Är det ju ändå en helt annan verklighet – i verkligheten. Ja, ni fattar… Det jag vill säga är i varje fall att det är så himla roligt att äntligen få träffa flera av de jag haft kontakt med och lärt känna lite under hösten som gått!

Jag träffade på Fru Westman, eller Linda som hon heter, redan i fredags, när jag satt i Småstaden och lunchade med min återförsäljare Karin från Hem Ljuva Hem och Lina på Kitchenbloom. Linda kom fram till vårt bord och presenterade sig och vi småpratade litegrann – tack fina du för det!

På lördagen när julmarknaden öppnade, kom flera fram till mitt ”Kajsa Kavat-stånd” och sa hej:

Bland annat Suzanne som ligger bakom den coolaste bloggen nånsin: Nalta Waller, där hon skriver alla inlägg på bonschka. It jär-e lätt å lees, men hä jär helleråtta shwart å skriiv. Inte är det lätt att läsa, men väldigt svårt att skriva.

Lite senare samma dag kommer Ewa från Kafferepet å hälsar på! En skön personlighet med en lika skön blogg jag hittat till via Twitter och Instagram. Dessutom är Kafferepet en del av Piteå-Tidningen sedan i höstas och så skriver hon i NSD. Jag är sjukt imponerad av allt det hon gör och skriver om!

Och under hela helgen fick jag träffa flera som jag haft kontakt med via Vi som talar pitebondska-gruppen på Facebook. Förlåt om jag inte nämner er alla här, men ni ska veta att jag är jätteglad över att ni kom förbi och hälsade på!

 

Så – sent i går kväll kom jag hem till storstaden igen efter dryga 12 timmar på vägen. Hemresan blev något längre då vi tog ett stopp hos min morbror i mammas hemby Lauker. Det blev många skratt åt fantastiska berättelser från förr, många förklaringar av dialektala uttryck som jag aldrig hört tidigare, bläddrande i släktbok och bland gamla fotografier… Min morbror berättade om vinterfiske – hur man lägger ut näten under isen och jag sitter bara å gapar förundrat under tiden! Vi blir bjudna på kokt abbarn (abborre) och laxrom — direkt från Laukersjön samma morgon… Och vi sov så gott på övervåningen där min mormor bodde när jag var barn – dit man smög upp för att prata lite och hoppas bli bjuden på en mormorskaramell som hon hade i en skål i köket. Jag visste precis var den där skålen stod nånstans…

 

Och tack snälla mamma och pappa för att ni följde med även detta år och hjälpte till med att bära å packa upp å packa ihop… Och pappa för att du körde! Hela vägen upp och hela vägen ned. Jag fascineras varje gång – att du orkar! Och även om jag imponeras av att du klarar köra så långt, förundras jag över så här i efterhand – hur du fixade att köra alla dessa mil när jag var barn…! Då var vägarna slingrigare och smalare, du hade tre syskon bak i bilen som var sams. Not. En fullpackad bil. Och ett fullpackat släp. Jag hade gett upp strax norr om Uppsala tror jag. Så stort tack till dig för skjutsen!

Alla bilder är från Instagram och du kan följa Frau Furtenbach på Instagram här.