Formex – så mycket yta, så mycket innehåll.

Phu!

Välkommen tillbaka säger jag. Till mig själv alltså. Men ni läsare är såklart också varmt välkomna tillbaka. Alltid.

Jag har härmed klivit ut ur Formex-bubblan där jag befunnit mig den senase veckan – därav min illa uppdaterade blogg, men jag tror ni har överseende med att jag inte hunnit skriva så mycket. Knappt man hunnit med att gå på toaletten faktiskt.

Men oj, vilken känsla det är dagarna innan mässan! All spänning, alla förväntningar, all oro: Ska jag hinna med allt? Och så gör man det. Allt klaffar och vi står där som små förväntansfulla barn på julafton, rättar till kjolstyget, sneglar en extra gång i montern så allt ser bra ut, medan man hör lite tissel och tassel från de övriga utställarna: Nu kommer dom! Pressen alltså… Och sen är ruljansen igång!

Ja, jag skulle kunna skriva så mycket så mycket om mässan. Och någon rapport kring temautställningarna och vilka trender som gäller tänker jag inte göra, det är så många som rapporterat om det i flera dagar redan. Och ska jag vara ärlig, har jag faktiskt inte haft tid att gå och titta på alla temautställningar. Känns lite hemskt, men så är det.

Nä, det jag kommer minnas allra mest från veckan som gått är glädjen och gemenskapen! Jag delade monter återigen med Emma från Konstig Design och med tanke på hur lite vi setts (en gång tidigare i våras möttes vi upp i Stockholm för att börja planera) så är jag så jäkla imponerad av vad vi åstadkommit tillsammans! Det mesta har vi skött via mejl, sms och FB och nån enstaka gång har vi pratat i telefon. Vi klurade in i det sista med hur vi skulle lösa montergolvet och vi kämpade i två väldigt långa dagar (och nätter) innan mässan med de sista detaljerna. Vi var så trötta så trötta… men vi svamlade, skrattade och fnissade oss ända fram till öppning. Och så strulade det till sig för Emma redan första kvällen efter att hon kom till Stockholm, då hon skulle checka in på det hotell hon skulle bo på i närheten av mässan. Men vi löste det genom att hon fick bo hemma hos mig istället. Ett kort tag var vi rädda att vi skulle slita på varann, när man delar så mycket tid ändå tillsammans under mässdagarna, men jag är glad att vi ”härdade ut”, för det gjorde att vi lärde känna varandra ännu bättre.

Och jag tror det märktes av övriga montergrannar – att vi var så samspelta och ett riktigt bra team! En montergranne var så imponerad över att vi sålde åt varandra – om en av oss var på lunch, hoppade vi in för varandra och sålde in varandras kollektioner, för vi har sån koll nu på vilken färg som togs fram först, eller vad som är nytt för hösten… Emma tog till och med min första order på splitternya kollektionen nållåtta! Tack Emma 🙂

Och så kände jag mig starkare den här gången, mer självförtroende och mer orädd. Jag kände mig trygg i var jag stod, vad jag skulle säga, hur jag skulle agera. Och det gjorde att jag var mer öppen för allt annat runt omkring. Jag har lärt känna fler och har koll på vilka folk är vilket gör att det blir lättare att nätverka. Redan innan mässan hade jag bestämt mig för vilka jag skulle söka upp och prata mer med, och sen på mässan ledde det ena till det andra. Så under helgen har jag lärt känna flera andra formgivare som säljer på Nordic Design Collective, vi var verkligen som ett enda stort kollektiv! Vi utbytte tips och erfarenheter, vi spånade kring nya typer av samarbeten, vi skrattade ihop och deppade ihop (det var ganska lite besökare på mässan totalt sett, mot tidigare år)

Så jag känner att även om fokus såklart är att stärka sitt varumärke och synas med sina kollektioner och produkter – och målet med mässan är att dra in fler kunder och återförsäljare, så har det betytt så mycket att lära känna övriga utställare. Emma till exempel, kommer troligen inleda ett samarbete med en av utställarna lite längre fram och det är ju fantastiskt roligt att hitta fler sätt att göra saker ihop!

Men sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med mässan. Trodde kanske jag skulle få fler direktorders på den nya kollektionen, men jag har väldigt många leeds att följa upp – ett flertal som var väldigt intresserade som jag ska ringa och besöka nu framöver. PR-mässigt är jag mycket nöjd. Många har stannat upp vid åsynen av vårt betong-moss-golv… Många många har tagit bilder, Formex Magazine var förbi strax innan stängning i fredags och ställde några frågor. Aller förlag promenerade i rask takt förbi montern men stannade upp när de såg vårt golv, frågade om de fick ta några bilder och sen blev det med några av mina produkter också… Norrländska Socialdemokraten sökte upp mig för att göra en intervju och det i sin tur ledde till att P4 Radio Norrbotten ringde å väckte mig i går morse för att höra mig berätta om min pijtmåle-kollektion.

Och här är statistiken från min FB-sida där jag varit mer än hyperaktiv den senaste veckan:

Ja, det har helt enkelt varit fantastiskt på många sätt. Nu ska jag sätta kollektionen nållåtta i produktion på riktigt. Håller på att ta in priser på lite andra saker än de produkter jag visade på mässan, så får vi se vad det blir mer framöver. Jag jobbar även vidare med pijtmåle-kollektionen som kommer utökas med smycken med lansering nu under hösten. Kommer berätta mer om det framöver. Och så söker jag fler frilansuppdrag, bara det är ju ett jobb i sig. Men det löser sig. Det brukar alltid lösa sig.

Foto: Maria Richardsson, Nordic Design Collective och Emma Sjödin, Konstig Design