Veckans ord på pitemål

Sko vä fåra a-mörnom? Ska vi fara i morgonbitti?

En bit in på semestern har vi nu vänt på dygnet helt och hållet. Ja, man skulle till och med kunna säga att vi rationaliserat bort hela morgonen. Det finns helt enkelt inget som heter i morgonbitti här hemma längre. Vi sover med andra ord väldigt länge. Vi sover förbi grannar som kliver upp i vettig tid, äter frukost vid 9, packar ihop badkläder och picknick-korg redo att åka till badplatsen klockan 10. Vi sover förbi barnens kompisar som ringer och vill leka klockan 10.30. Ja, vi sover till och med förbi Sommarlovsmorgon på tv och får snällt titta på repriserna på kvällen (0m vi kommer ihåg…)

Anton sa till och med häromkvällen: Snälla mamma, kan du väcka mig lagom till Sommarlovsmorgon börjar i morgon bitti? Så för att säkert komma upp i tid ställde jag klockan och när alarmet gick igång morgonen efter traskade jag snällt in för att väcka honom. Men det gick liksom inte att få liv i honom. Toktrött vände han bara på sig och somnade om… Och jag med.

Nä. Vi är trötta. Jättetrötta.

Så vi låter det vara så. Vi sover – länge. Vaknar till liv vid 11-snåret, ligger och drar oss – länge. Lagar frukost i lugn och ro. Mumsar på våra smörgåsar, dricker smoothies, lapar kaffe och skalar ägg – länge. Så när vi dukar bort frukosten är klockan långt över 12 och det är dags för lunch. Ja, om det var den 24 september och man gick enligt det vanliga schemat och efter vardagstider förstås. Men är det inte sånt som är så skönt att slippa när man är ledig? Om man nu lever cirka 10 av årets övriga månader i ett tidspressat schema, där allt ska klaffa och det är ett evigt pusslande med tider som ska passas. Man jagar på barnen: Ät upp nu för snart måste vi gå, för annars kommer vi försent till skolan och då kommer mamma försent till jobbet… Borsta tänderna nu, för nu måste ni gå och lägga er, om ni ska orka med hela dagen i morgon och orka gå upp i morgon bitti… 

Ärligt talat är det så överjävligt skönt att slippa detta tjat och gnat. Att bara få vara. Sova när man är trött. Äta när man är hungrig. Bada när man är varm. Kramas när man vill vara nära. Vara här och nu. Närvarande.

Några veckor till i alla fall.