Ja, nog är den svenska ”sommaren” här alltid… Jag har påbörjat min semester även om jag fnular med några saker ändå men mest på kvällstid så jag kan lattja med barnen på dagarna (=livet som egenföretagare…).
Och första dagen på vår gemensamma ledighet inleddes ju med ett rikligt regnväder och idag en trist repris på gårdagen. Så det är ett riktigt sovarväder! Och nog sover vi alltid… Barnen är ju så stora nu att de där morgnarna när dom vaknar vid 6-tiden sedan länge är ersatta av riktiga tonårsmorgnar (jag själv inkluderad) då vi sover till tio, halvelva… Vi drar oss länge, länge och riktigt njuter av att inte ha nån tid att passa.
Sen blir det frukost vid elva, halvtolv – eller ska man kalla det för lunch vi den tiden? Fast lunch äter vi ju också, fast lite senare än vanligt… Och middan blir ju också ganska sen… och barnen somnar heller inte förrän nångång på kvällen heller. Hur man ska få nån ordning på det omvända dygnet om 8 veckor då barnen börjar skolan igen blir en utmaning. Men det tänker jag inte grunna på nu…
Hursomhelst, mellan några regnskurar idag, passade vi på att ge oss iväg till en Trafiklekpark en bit bort. Elin fick nämligen sin något försenade födelsedagspresent igår – en ny cykel! Så vi tog en cykeltur till den här underbara lilla parken där man kan träna sina trafikkunskaper. Det finns rondeller å järnvägsbommar å busshållsplatser å korsningar med övergångsställen å små vägskyltar med påbud å företräde… Och Herr Gårman förstås! Och allt uppbyggt i miniformat så barnen älskar det. Och deras föräldrar också.
Men så kom såklart regnet igen. En sån tur då att det finns ett litet lusthus i parken där man kan kura ihop sig å mumsa i sig fikat medan regnet drar förbi… Och mitt upp i muffins-mofflandet skrattar jag så jag nästan kissar på mig när Anton utbrister:
— Mamma! Nu kommer spöregnet! Samtidigt som han slår sig själv på käften flera gånger (på låtsas).
Och jag inser att han har ju samma humor som mig – sånt där ordvitseri direkt från Göteborg som jag bara älskar! Och jag skiter plötsligt i att allt är så grått å regnigt och mina tankar på ”att det är väl typiskt också, att det ska regna på semestern…” Jag köper läget och bestämmer mig för att jag istället ska försöka vända det tråkiga till nåt bra och roligt istället. Som Anton!
Men först ska jag sova på saken…
frau furtenbach 