Gudomligt vackert vs några fula ord

Här är några bilder från Tibble kyrka där barnen firade sin skolavslutning i förra veckan. Jag ska ärligt tala om att det var första gången jag var i kyrkan trots att vi bott i Täby i över 6 år nu… (och här skulle jag kunna dra en harang om att barnen faktiskt firat sina skolavslutningar på dagisgården och skolgården tidigare – men jag låter bli…) Hur som helst; kyrkan ser inte mycket ut för världen utifrån, men oj oj oj vad vacker den är på insidan!

Jag blev helt tagen av de vackra glasmosaikväggarna i kyrkorummet som såklart blev ännu vackrare då solens strålar lyste och förstärkte färgerna i glaset ytterligare. Så jag passade på att ta några bilder av allt det vackra där vi satt på rad i kyrkbänken i väntan på att allt skulle börja. Och så typiskt mig när jag efter att skolavslutningen är över – står kvar inne i kyrkan och småpratar med de andra föräldrarna om just hur fin kyrkan är och hur fantastiska barn vi har – när jag i ett tvångsmässigt tourette-anfall börjar varva var- och varannat ord med både S-A-T-A-N, F-A-N och J-Ä-V-L-A-R…

– Vad är det för fel på mig och att inte kunna hålla mig till ett anständigt språk just i kyrkan?

Samma sak förra sommaren. Ungefär vid den här tiden när vi skulle jordfästa min farmor uppe i Älvsbyn. Det var årets varmaste dag kändes det som och jag var iklädd Pite Älvdals-folkdräkten – jordens finaste folkdräkt för övrigt. Men den är ju tokvarm. Det vet ni alla som burit folkdräkt… Och efter en gudstjänst då man ju redan skruvat upp kroppstemperaturen rätt bra ändå eftersom man varit både ledsen och lite nervös för jag och mina syskon skulle sjunga – kliver vi till slut ut från den förhållandevis svala kyrkan ut på kyrktrappan. Solen steker från en klarblå himmel, pappa står med urnan i handen i väntan på att vi ska åka till kyrkogården en bit bort. Jag känner hur yllet i kjolen kliar om möjligt ännu mer, blusen i hellinne klibbar sig fast över bröstet och det känns som om jag ska brinna upp när jag utbrister:

– Jävlar, vad varmt det är!

Jag tror inte så många hörde, men ändå. Så onödigt. Så typiskt mig. Jag tänker att ”nu ska jag I-N-T-E säga nåt dumt”. Så gör jag just det. Tips på hur jag ska komma tillrätta med mitt tvångsmässiga kyrkorums-beteende mottages med tacksamhet. Amen.

Foto: Karolina – Frau Furtenbach© 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s