Till Estelle

Dagen till ära då allas vår lilla prinsessa fått sitt namn – Estelle – börjar jag fundera kring de doppresenter jag själv gett vid de dop jag närvarat vid genom åren. Till mina syskonbarn har jag till exempel gett allt i från numrerat grafiskt tryck av Owe Gustafson – ni vet mannen bakom illustrationerna till ”Fem myror…” till en sån där gå-cykel utan trampor… till klassiska barnböcker… till handsydda(!) bäddset…

Det var liksom på den tiden när tiden var allt man hade. Det vill säga innan barn och familj. Då var jag långt mer huslig än jag nånsin varit efter att jag blivit förälder.

– Borde det inte vara tvärtom? tänker jag ibland.

För då, i min första egna lägenhet så satte jag upp en budget. Jag skrev inköpslista och åkte och storhandlade. Jag lagade storkok och frös in matlådor. Jag veckostädade och hade parmiddagar. Jag var med på bostadsrättsföreningens städdagar och gick upp i tid. Jag cyklade eller promenerade till jobbet. Jag plockade ut rikskuponger, men åt gårdagens rester till lunch. Så då, vid 22 års ålder var jag så ordentlig. Och vuxen. Mer vuxen och ordentlig än jag nånsin varit de senaste 10 åren faktiskt. Och som sagt, många gånger undrar jag:

– Borde det inte vara tvärtom?

Men för att komma till sak (och för att undvika att göra en närmare analys kring varför jag är mer barnslig nu än då): Jag hade alltså så mycket tid att jag hade tid för handarbete. Blotta tanken på att se mig själv sittandes där i fåtöljen i min enrumslägenhet, med korsstygnsbroderiet i knät känns idag helt overklig. Men så var det. Och jag har således broderat ett fint barnmotiv på ett bäddset till min systers näst äldsta son som han fick på sin dopdag. Året var 1996.

Och inte för att jag slutat pyssla med olika saker, men broderiet har jag lagt på hyllan för länge sedan som ni kanske förstått. Så kan jag ändå inte sluta sukta efter små söta bäddset till bäbisar – och om jag blivit inbjuden att närvara på Estelles dop idag, hade jag faktiskt gett henne det här fina bäddsetet från Emy Little. Tycker det skulle passa fint till en Haga-sessa av folket:

Jag älskar det där rosiga tyget; kombinationen av olika röda toner med gult och grönt. En stänk av allmoge, men ändå modernt. Själv har jag både deras snygga väska som hänger med mig överallt just nu och deras fina förkläde som är perfekt när jag står på marknad. Kanske åker det fram även i köket, när jag inte lagar storkok som jag inte fryser in, vem vet?

 

Mer om systrarna Kax som ligger bakom detta underbara varumärke Emy Little, kan ni läsa om här. De värnar också om sin historia och sitt arv, kanske därför jag går igång så på deras fina kollektioner…

Bilder: Från owegustafson.se samt emylittle.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s