Hjärta å smärta

I dag, på självaste Alla hjärtans dag, knackade hon på lite försiktigt å ville ut.

Vi satt bänkade framför tv:n för att titta på det årets Grammisgala, när värkarna satte igång. I början lite trevande så man visste liksom inte om personen där inne menade allvar. Det var ju inte sagt förrän den 21 februari och förstföderskor går ju alltid över tiden, det vet ju alla…

Och man väntar ju på att vattnet ska gå som en signal för att det är på riktigt. Det har man ju sett i amerikanska filmer att först går vattnet och då ringer hon till mannen som rusar hem från kontoret å skjutsar frun till förlossningen å sen är allt klart liksom. Men här gick inget vatten. Jag låg hemma å djupandades mig igenom natten, tog tid mellan värkarna och antecknade. När det var som värst satte jag mig i duschen med strålande vatten mot ryggslutet.

Kl. 07.00 den 15 februari var vi på plats på Karolinska och 13.00 föddes hon. Den allra finaste lilla tjej! Mörkt hår hade hon med en rejäl tjurnacke och en röst som gjorde att barnmorskorna ryggade tillbaka.

En röst som många hädanefter skulle reagera på och utbrista ”det blir en riktig operasångerska av henne ska du se!” Och jag tänkte: nästa person som säger nåt om hennes röst har jag lust att slå till… Ja, man var ju lite labil å överkänslig när man inte fick sova ordentligt å med barnskriken ringandes i öronen till slut. Hennes pappa ville ge henne Tinnitus till mellannamn, men det slutade med att hon fick heta Elin Frida Olivia.

Och i morgon fyller vår finaste Elin Frida Olivia 10 år! Så ikväll, dagen innan hon fyller, när hon ligger där i sängen å inte kan somna för hon är så spänd inför morgondagen, då brukar funderingarna och frågorna komma. Då vill hon att vi pratar om hur det var när hon föddes, att hon så gärna ville komma på självaste Alla hjärtans dag. Och att vi missade Grammisgalan. Och om kärlek.

För det är ju så härligt med kärlek, den ger energi å kraft. Men den kan också vara jobbig, påträngande och krävande. Man kan hata att man älskar. Och man kan älska någon så det gör så där innerligt ont.

Hjärta å smärta.

Just nu inga djupare samtal om lycklig eller olycklig kärlek med Elin. Men jag är beredd på att dom kommer. När dom kommer. Då får hon gärna knacka på.

Hoppas ni firar kärleken idag. Oavsett hur den uttrycker sig. Kram till er!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s