Veckans ord på pitemål:

Här var så mötje drevánn så I kòmdes na:som et fram.
Det var så mycket drivsnö att jag nästan inte kunde komma fram.

Det handlar mycket om snö och kyla just nu. På lokalradion i går varnade dom för

S N Ö K A N O N E N ! ! !

(årets nyord?!) Den skulle dra in över landet och sluka allt i sin väg. Typ. Vi uppmanades att ställa bilen, klä på oss ordentligt och vara beredda på totalkaos. Och en diskussion följde mellan de två programledarna på radion och en meteorolog på SMHI där de pratade om hur kallt det skulle bli i helgen då temperaturen troligen skulle sjunka nedåt 15-strecket här i Stockholm! Ja, ve och fasa, nu kommer det bli kris!

Nog för att det blir kallare här i Stockholm när det är kallt, det går liksom inte att jämföra 15 minusgrader här mot en ort inåt landet. Det är en råare och fuktigare kyla som liksom kryper innanför skinnet på dig. Jag vet det. Men det är ändå så otroligt intressant hur vi varje år blir lika förvånade över när snön och kylan slår till. Nämen? Måste jag sätta på vinterdäcken? Nämen? Måste jag hålla avståndet till bilen framför? Nämen? Måste jag klä på mig lite extra?

Och på Facebook och Twitter haglar inläggen å kommentarerna kring hur fruktansvärt kallt det är, och usch å fy vilket väder vi har och nu är tågen försenade. Igen.

Ledsen, men jag tycker faktiskt det är rätt trevligt med snö och kyla. Inte att frysa. Nej, nej – jag hatar att frysa! Men klär man på sig ordentligt: långkalsonger, täckbyxor/täckkjol, rejäla vinterkängor, lager på lager, varm jacka som går nedanför rumpan, mössa, vantar, halsduk. Ja, då fryser man inte. Så enkelt är det!

Många verkar bara inte ha fattat att när det är kallt, ja då behöver man klä sig därefter. Det är för att ni inte har klätt på er ordentligt som ni fryser, förstår ni?

Jag vet att det är krångligt att kränga på å av alla dessa kläder till och från jobbet. Och jag vet att det är jobbigt efter att man stått å huttrat å väntat på ett försenat tåg och sen håller på att smälta bort när man väl kliver på i en överfylld tågvagn och det blir överjävligt varmt i stället! Och man vet inte var man ska lägga halsduken, vantarna å mössan för datorn och handväskan ligger redan i knät. Och sätet bredvid är upptaget. Och man måste dubbelkolla när man kliver av, att man inte tappat en vante. Eller två. Jag vet det. Jag åker kommunalt till och från jobbet jag med.

Och jag förstår att många säkert tycker det är obehagligt att inte se riktigt lika city-snygga ut, att frisyren blir totalkvaddad av mössan och att vinterkängorna känns klumpiga mot de högklackade stövlarna. Häromdagen frågade till exempel en kvinna på tunnelbanan om jag ville sitta ned på hennes plats… Förstår ni? Hon trodde att jag var gravid, så påbylsad var jag!

Men jag kan leva med att se lite gravid ut. Hellre det än att frysa. Faktiskt.