Veckans ord på pitemål:


I så:g åt-e glojstre bårta e lòojs.
 Jag såg att det glimmade från ett ljus.

Det är mörkt nu. Fruktansvärt mörkt. Jobbigt mörkt. Klaustrofobiskt mörkt. Deppigt mörkt. Nattsvart.

Ingen snö så långt ögat når som åtminstone kan reflektera det lilla ljus som kommer från billjus, gatubelysning och fönster. Kanske är det därför det riktigt öses på med ljusslingor, adventsljusstakar och julstjärnor i våra trädgårdar, på balkongräcken och i lägenhetsfönster? Och det verkar inte riktigt vara nån hejd i år — allting på, liksom…
– Som för att kompensera för den uteblivna snön?

Och i morgon är det Lucia. Och med Lucia kommer ljuset. Och jag, liksom tusentals andra föräldrar över hela landet kommer bege mig till barnens skola för att titta på och höra barnen sjunga Sanktaaaa Luciiiiaaaaa, Tipp Tapp och Nu tändas tusen juleljus…

Och som vanligt är jag ute i sista stund med att checka så det finns batterier i tomtelyktan och att glödlamporna funkar i luciakronan. Min 7-åring har fått för sig att vara Tomte med stort T – med luva, tomteskägg och säck fullpackad med julklappar (det vill säga tomma kartonger) och har till och med generalrepeterat nu i kväll – utomhus. Han tog sin lykta, drog med mig och sin syster ut på gatan och runt skogen och ropade:
”Ho, Ho! Finns det några snälla barn här?” Och säger sen: ”Mamma! Nu låter jag som farfar förra året!”

Jaha. Och jag måste inse att nu är det slut.

Slut med att stå där på julafton, tissla och tassla med tomtens kläder å se till att han inte har något som helst på sig som barnen kan känna igen. Slut med att hitta på nån klurig förklaring till varför farfar inte är på plats just när Tomten kommit. Jag måste inse att barnen är stora nu. Men det tar emot litegrann, det måste jag erkänna.

Men i morgon ska jag tänka på er alla härliga mammor å pappor, far- å morföräldrar som står där i skolmatsalar, gympasalar och skolgårdar och hör sina lucior, tärnor, stjärngossar, tomtenissar och kanske en och annan som absolut inte vill vara nånting – ta i för kung och fosterland och låter ljuset komma till oss, åtminstone för en liten stund.

Nä, usch det här duger inte. Nu ska jag ut i garaget och leta fram ett vitt lösskägg. Ett skägg som – ja, just det – farfar hade förra året!

Annonser

One thought on “Veckans ord på pitemål:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s