Jag stämplar in i min drömfabrik

Så här på kvällarna när barnen lagt sig och lugnet lägger sig i huset då jobbar jag som allra bäst. Jag kan ha en dipp en stund efter vi ätit middag, när jag känner mig lite småtrött och får nästan tvinga mig själv att lägga i den där tvätten i maskinen, plocka undan disken och allt annat som blir liggandes. Fast det har jag gett upp lite nu, för huset är just nu inte bara en fabrik utan även en lagerlokal för högar med disktrasor – vissa redan ihop-plockade i små högar om tre, andra ligger kvar i sina kartonger från leverantören. Julkort, vykort, brickor å kökshanddukar huller om buller och överallt. Tur jag inte är pedant, för det måste vara rena tortyren att då bo i en stökig fabrik. Men det är min stökiga fabrik.

Min Drömfabrik.

För det är roligt i min fabrik, det är det. Det är jag som är chef och jag tycker att jag faktiskt är en ganska bra chef. Ja, det är ju inte så att jag fått in några klagomål på vare sig mitt ledarskap, min företagskultur, mina policys eller obefintliga förmåner då jag inte har några anställda mer än mig själv då… Ja, det skulle väl vara det där med förmåner och framförallt Friskvård då. Träningen har liksom inte prioriterats på… Ja, jag behöver inte tala om exakt hur länge, för då får jag bara ännu mer dåligt samvete!

Så det är definitivt en punkt jag måste ta upp med min chef. Jag måste förhandla till mig ett träningskort och att jag ska ha rätt att träna på arbetstid, eller åtminstone ta en längre lunch och träna i samband med den. Jag får helt enkelt se till att boka in ett möte för ett utvecklingssamtal och driva igenom det. Jag tar upp det där om hur viktigt det är med medarbetare som orkar, som håller sig frisk och blir en gladare och trevligare arbetskamrat. Det är ju en win-win!

Ja, ni märker ju själva hur schizofrent det blir när jag skriver om mig själv utifrån två håll, men allt det här med att vara sin egen är en jätteomställning. Jag har varit fast anställd från det jag började jobba för snart 20 (!) år sen och vet inte om något annat. Och jag har nog inte riktigt fattat innebörden av att vara egen företagare helt och hållet än. Inte på långa vägar. Jag märker ofta att jag fortfarande tänker på samma sätt som jag gjorde som anställd, när det gäller en del praktiska saker. Det är verkligen en reboot av hjärnan och en process att förändra både inställning och beteende. Men det är en spännande process och en rolig förändring. Bara under det senaste halvåret har jag lärt mig så otroligt mycket och jag börjar gilla mitt nya jag! Mitt nya jag som har vuxit flera decimeter och tar för sig saker som hon överhuvudtaget inte skulle våga sig på tidigare.

Som det här till exempel:
På lördag ska Frau Furtenbach sponsra Huvudstad Piteå – en fest för Pitebor i förskingringen som hålls på Münchenbryggeriet i Stockholm. Det ska delas ut goodiebags och självklart ska gästerna få med sig något från produktserien pijtmåle! Så jag tog helt enkelt kontakt med några av de som ligger bakom eventet så var saken biff! Andra sponsorer är Piteå Kommun, Piteå-Tidningen, Sparbank Nord, Pite Havsbad Group och Oh My. Jag är ju bara en liten liten plutt jämfört med de där stora drakarna, men det är ett stort steg för en enmansföretagare som mig att ta – om inte ett jättekliv faktiskt! Men ett kliv i helt rätt riktning och det är huvudsaken.

Nä, om jag skulle fortsätta packa lite goodiebags i min fabrik. Stämpla ut får jag göra en annan gång!