Hänna tåo opa kwekka. Det där tog på en öm punkt.
(När någon reagerar kraftigt. Kwekka är den mjuka delen i ett horn eller i hästens hov.)
En milstolpe har infunnit sig i mitt liv! Ni vet, en sån där grej som händer i ens livs-utveckling så om det var så att jag hade en sån där ”Mina första år-bok” där det antecknats när jag fick mina första tänder, när jag började krypa, när jag tog mina första stapplande steg, vilket ord som jag sa först och så vidare – så hade jag behövt komplettera med en ny anteckning i den boken. Nämligen den här:
19 oktober 2011:
Karolina har reflexmässigt börjat svara på pitemål!
Det var i förra veckan då jag pratade med min man i telefon, och jag retsamt sa nånting till honom som gjorde honom lite irriterad som det bara flög ur mig:
– Hä tåo opa kwekka!
– ????
– (asgarv) Ja, du vet, jag kom åt en öm tå genom att jag sa nåt som retade upp dig – det kallas ”Hä tåo opa kwekka!”
Och så hörde jag min pappa där i bakhuve’t nånstans för så sa alltid min pappa om han retades med oss när vi var små och man blev irriterad.
Så det är ett stort kliv att prata lite mer dialekt även när andra runt omkring mig inte gör det – att dialekten finns där strax under ytan, och kommer lite mer naturligt än tidigare. Känns nästan som när jag bodde i USA som utbytesstudent och vaknade upp en morgon med känslan av att jag faktiskt drömt under natten – på engelska! Det var liksom ett bevis för att jag verkligen blivit ett med språket när jag själv och de som pratade med mig i drömmen gjorde det på engelska och inte på svenska längre. Så det blir kanske nästa anteckning i min jag-bok:
xx månad 20xx:
Karolina drömmer på pitemål.
Ordet ovan är hämtat ur ABF Piteåbygdens ordbok: ”Pitemålet – ållt mila àagg å `ööx”
frau furtenbach 