Veckans ord på pitemål:


”Hä jär som ine-n volpstjöle”
Det är som i en valpkorg, det vill säga stökigt.

På senare tid har jag, som jag skrivit lite om tidigare, nätverkat en hel del. Jag har varit på olika frukostseminarier för kvinnliga företagare, jag har minglat med bokbloggare på bokmässan, jag har ätit middag med ett kvinnligt nätverk i samband med bokmässan, jag har besökt byråbransch-mingel och after-work för frilansare.

Och vid alla dessa tillfällen träffar jag många trevliga, härliga människor – vissa jag känner mer eller mindre bra sedan tidigare, andra har jag förmånen att hälsa på för första gången. I de allra flesta fall slutar det med att vi byter visitkort. Nu känns det ju förstås extra roligt att få lämna över mina alldeles egna kort som jag dessutom formatanpassat efter ett cigarett-etui jag hittade på en loppis i Bollnäs för några helger sedan. För hur ofta händer det liksom?

Men för att återgå till bytet av visitkort så har denna artighetsgest resulterat i att jag har
en herrans massa visitkort i min plånbok. De ligger där, huller om buller i en enda röra.
Och det är en röra jag måste få ordning på. Och då måste jag ställa en fråga till er och som jag i högsta grad också ställer till mig själv:

Är det okej att slänga visitkort?

Eller är det kortsiktigt, är det urbota dumt, är det fruktansvärt drygt eller är det rent av oförskämt? För jag inser att det snart är omöjligt att hålla reda på vilka ägarna är till dessa visitkort, hur såg de ut, vad var det han eller hon berättade som gör att jag har just deras kort i plånboken…

Och det är det som är grejen. Eller felet. Eller ovanan kanske. För många av de visitkort jag har fått på sistone har inte tilldelats mig efter att jag pratat en stund med en viss person. Många har jag bara fått i handen av olika personer, för mig helt främmande människor och utan att vi knappt hälsat på varandra. De säger bara: ”Hej! Här är mitt visitkort” och så sträcker de fram handen – och vem är jag då om jag i det läget säger: ”Nej tack, jag vill gärna prata en stund först och få kläm på vem du är och vad du sysslar med och om det du berättar gör att jag får nån skön känsla i magen, innan jag tar emot ditt visitkort. Tack.”

Nä. Så kan man ju inte säga. Och därför har jag nu en hel drös med visitkort från folk jag inte har nån som helst koll på. Så nu har jag bestämt mig. Jag har bestämt mig för två saker:

  1. Slänga de visitkort där jag inte har nån aning eller koll på ägaren
  2. Sluta vara så tillmötesgående och ta emot korten, när de slängs fram ”in my face” utan att jag knappt hälsat på personen i fråga. Men den här punkten är förstås lite svårare, för först måste jag försöka komma på något bra att säga i det här läget, utan att låta dryg eller uppfattas som oförskämd.

Förslag mottages till punkt 2 med ödmjuk tacksamhet. Tack. Och får jag till punkt 2 behöver jag heller inte hamna i det läget att jag behöver använda mig av punkt 1 igen. Fiffigt, eller hur?

PS. Ni som är vänliga och hjälper mig med punkt 2 förtjänar verkligen en present (som inte är ett visitkort från mig…) utan en disktrasa från produktserien pijtmåle.

Annonser

6 thoughts on “Veckans ord på pitemål:

  1. Kakan skriver:

    Tjo!
    Kan du inte snabbt slänga ett öga på visitkortet för att se om det finns något iögonfallande på det? Kanske har personen en snygg logotyp. Då kan du väl snabbt slänga ur dig ”Oj, vilken snygg logotyp du har, har du gjort den själv?” eller något liknande, så får du liksom på så vis in personen i någon slags konversation.
    Mitt gamla visitkort var fyllt av apor på baksidan, alltid en bra konversationsstartare 😉
    Och om det är så att du får ett visitkort som det absolut inte finns något intressant på över huvud taget kanske det inte är intressant att prata med denne… hehe 😉
    KRAM påre!

  2. Ann skriver:

    Kanske en fråga till den som överlämnar visitkortet sådär i farten: Hej, tack vad trevligt, hade du en tanke om ett samarbete eller så? Så får vederbörande förklara det och du kan ta ställning till om det är värt att spara visitkortet.

  3. Felicia W skriver:

    Är inte Twitter, FB och andra sociala medier den nya tidens visitkort? Där finns alltid personen i fråga tillgänglig för kontakt och förslag om eventuella samarbeten osv. Annars har jag en bra app i mobilen som heter Business Card Reader där jag scannar alla intressanta, vackra och bra visitkort. Och ja, jag erkänner – resten slänger jag…

  4. frau furtenbach skriver:

    Oj, visste inte ens att det fanns en sån app, måste jag ladda ned. Genast! Och håller helt med om den nya tidens visitkort och skyltfönster genom sociala medier. Tack för tipset, en disktrasa är din!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s