Surströmmingsdags!

Surströmming i all sin prakt (och doft). Nu står burkarna där i butikshyllan. Och de ser ut som de alltid gjort. Som jag alltid minns dem. En och annan burk som sparats från året innan som inte klarar av att stå plant på kylskåpshyllan, utan ligger där uppblåst och proppmätt längst inne i mörkret.

Mammas och pappas otaliga försök att förmå mig och mina syskon att smaka:

Kom nu å smaka barn! Nå nögesht jä småka, hä jär ju gåode gott hänna!

Men nä. Vi smög försiktigt kring pappa när han gick ut med burken för att öppna, men efter den årliga burköppnings-ritualen var avklarad, såg varken han eller mamma röken av oss. Vi hade rymt och gömt oss inne på våra rum. Vi hade till och med tagit toapapper som vi knycklat ihop till små bollar och stoppat in i nyckelhålen, för här skulle minsann inga surströmmingsdofter smyga sig in!

Så nä. Jag är tyvärr ingen surströmmingsätare. Jag har försökt några gånger, det har jag. Jag har provat med gräddfil, å finhackad lök, rullat klämma, inte rullat klämma, rakt upp och ned & rätt å slätt på tunnbröd. Med mandelpotatis givetvis. Jag har sköljt ned med öl. Jag har sköljt ned med nubbe. Men icke.

Trots detta, hyllar jag surströmmingen med ett alldeles eget vykort. Så kanske allt är förlåtet?

PS. Jag ska minsann göra ett nytt försök här framöver, då jag ska på den årliga Surströmmingsfesten som anordnas varje år av Norrbottens Gille här i Stockholm. Skam den som ger sig liksom…

Vill du också hylla surströmmingen med ett vykort – mejla eller ring så fixar jag resten!
Texten på vykortet betyder förresten ”att något smakar gott”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s